Skrivpuff utmaning 6

För mig som sedan barnsben, åtminstone tonåring, drivit egna företag i olika tappingar så är mitt nya jobb som projektledare för elentreprenader på Scania i Stockholm en stor utmaning. Dels att vara borta 4 dagar varje vecka och sova i en allt annat än hemtrevlig ungkarlslägenhet (det heter så när 3-4 slarvrar bor tillsammans och skiter i att städa, torka bänkar, göra rent kyslkåpet osv), att tvingas upp 04.00 varje måndag för att sätta sig i bilen i två timmar och vara i en helt främmande stad, inne på en fabrik i en barack, och dels den helt nya arbetsuppgiften med kvalitetstänkande, kontroller som ska göras, besiktningar, räkna på nya anbud osv. På den positiva sidan är det väldigt lärorikt och utvecklande att bryta upp från en gammal invand sysselsättning som tagit upp hela ens liv och nästan gjort att ens arbete har varit identiteten (jag har i 35 år sålt kaminer, kakelugnar, skorstenar och annat i den branschen). Det är med facit i hand extremt nyttigt att byta jobb ibland. Jag är en hemkär, familjär person som längtar efter min fru och mina barn när jag är borta. Det är underbart att återvända hem till dem på torsdagskvällen och bli varmt mottagen med kramar och leenden. Till och med hundarna blir gladare än i vanliga fall.
Att återvända efter en lång julledighet är alltid kluvet, pirrigt och nästan lite skräckslaget. Konstigt egentligen, men så är det ofta inför det som känns okänt och ens arbete kan efter semsterar och längre frånvaro kännas inte så lite otäckt, åtminstone känner jag det så. Samma känsla kan dyka upp inför en utlandsresa eller en konferensresa, trots att det bara är en begränsad del av ens liv som går åt och man snart är hemma igen.