Skrivpuff utmaning 9

Den vita lögnen är oskyldig i sin oskuldsfullaste form, men förödande farlig när den övergår till en mani att förvränga, förbättra eller framhäva. Lögnen i sig är därför alltid farlig om den missbrukas och den måste tyglas. Hennes vita lögner är inte vita längre, de är ett nödvändigt ont.
Vita underkläder, sexigt åtsmitande på en mjuk kvinnokropp lojt lutad bakåt med ett glas vin i handen. En sensuell blick över glaset som talar mer än tusen skrivna ord. Benen skiftar position, glaset fortfarande i handen. Hon böjer sig aningen framåt och bröstens rundning lockar i den vita behån. Det råder en tydligt erotisk stämning. Hans entusiasm tyglas dock en aning då han börjat känna till det som förvrider.
Vita väggar, nymålade med en strikt bård i svart under det vita stuckaturtaket. En matta, väldig i sin dominans på det mörka jarra-golvet. Hundarna på plats i dörröppningen. De vaktar sin matte som dansar i sin nya klänning. Dansar in den kommande helgen och dansar för sin nya, häftiga, upptäckt vars konsekvenser ännu är oöverskådliga, för henne.
Vitt, förblindande vitt i solljuset när morgonen anländer. Snön har lagt sig, nästan orörd i sin skönhet innan djur och människor bryter ned och förstör det perfekta. Det gnistrar och reflexer av miljontals olika mönster i snön får henne att minnas gårdagen, inte enbart positivt men det lämnade en känsla av att vilja ha mer. Att han drog iväg är inte relevant just för stunden.
Colombiansk kokain, finaste vara, kritvitt är det vackra pulvret som fördärvar hennes sinnen och ekonomin. På spegeln från Dior ligger två lines färdiga att ta in. Ett vitemaljerat snortrör från Frankrike ligger bredvid. Fingrarna skakar. Hon ser som hastigast bilden av en förändrad kvinna, en trasig själ, fast i det vitas makt, innan den första linen dras upp i näsan.