måndag 5 januari 2009

Utmaning 5 skrivpuff

Vaknade igår på hotell Hasselbacken i Stockholm. En fantastisk morgon med nästan -10 och klarblå himmel. Efter frukosten och ordentlig påklädning gick vi ned till receptionen. Ett litet, något skrynkligt kuvert, stoppades i min hand av kvinnan bakom disken. "Det här var visst väldigt viktigt", sa hon och log. Hustrun tittade skumt på mig och undrade vad det handlade om. Brevskrivaren ville att vi skulle träffas på österlånggatan vid restaurang Den Gyldene Freden en timme senare. Det hade gått flera år sedan jag senast utsattes för anonyma brev med direktiv. Ingen signatur som avslöjade kvinnlig eller manlig avsändare den här gången heller. Det kändes lite konstigt, minst sagt, jag hade lagt det gamla bakom mig till förmån för ett bättre liv.
Vi hade tänkt promenera nedför strandvägen, kika på husen och människorna, käka lunch på Järnets matsal, också på Österlånggatan, och nu skulle vi hamna där även av andra orsaker. Hustrun tjatade och undrade vad det handlade om. Jag svarade flera gånger att jag inte visste och jag blev rejält skärrad av hennes tjat och samtdigt glittrade något okynnigt i hennes ögon.
Det var betydligt kallare än vad vi räknat med och redan efter några hundra meter frös båda två rejält. Hon vinkade in en taxi som tog oss lite närmare vårt mål. Redan då önskade jag att vi hade bytt infallsvinkel på dagen och åkt någon annanstans än till Gamla Stan. Anonyma brev var sällan trevliga.
Jag hoppades att någon bara skämtade och kanske skulle möta upp oss och det sa jag till hustrun innan vi äntrade den gamla staden. En man hastade fram emot oss och stötte till mig med axeln. Det gjorde ont och det var onödigt att han gick så nära oss. Det var något bekant med honom men ansiktet doldes av en svart sjal och han hade svarta glasögon på sig. Mannens steg klingade av och plötsligt hördes de närma sig igen. Jag vände mig om precis i tid för att se mannen komma emot oss igen och samtidigt närmade sig ytterligare två personer från sidan, klädda på samma sätt och med bestämdhet drog de oss med in på Den Gyldene Freden . Innan jag hann bli förbannad över tilltaget hördes skratt från ett flertal personer. Stående efter flera bord fanns våra närmaste vänner och de såg alla så glada ut. Innan jag hann hämta mig sa min hustru att hon på det här lite udda sättet ville lura med mig på ett ställe dit hon ostört och med vittnen kunde fria. Efterarton är började det tydligen bli dags. Hon tyckte att jag med min livliga fantasi skulle utsättas för ett rejält, och lite obehagligt, spratt. Hon lyckades onekligen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar